Claes Johansson Asia 2014 travel blog

Eric serving my friends in his restaurant,

My friends again.

Pom and young Rowan.

One of many bars in Pai.

Our home in Pai.

The backpacker street in Pai.

Mae Nam Pai - Pai River.

A bridge over river Pai.

With wires and bamboo.

One out of 863 curves on the Pai - Chiang Mai road.

Another curve along the same road.

A food stall along the Pai - Chiang Mai road.




Sunday, 19 January.

As usual, Lek and I had an early breakfast. After that she disappeared a short time, to see her employer. At noon Peter arrived to Smith Residence with his car, together with Pom. Soon after we all was on our way northbound through the surburbs of Chiang Mai, to Pai. The whole trip to Pai is about 140 kilometer and are supposed to include 860 curves and bends. As long we were travelling in the Chiang Mai Province, it was no problem, mostly highway's. It was when we entered the Mae Hong Song Province, where the majority of the curves and bends appeared. Also it became very much uphill, since Pai is on a higher altitude compared with Chiang Mai. A couple of times the road went like a serpentine. For a streach of about 50 kilometer, the average speed was as low as 20-25 km/h. Well in Pai we checked-in relative quickly, the bungalow, which Lek and I got was OK. The rest of the afternoon and early evening, we all spend in Eric and Lin's restaurant, talking old memories and what's new.

= = = = = = = = =

Som vanligt, Lek och jag hade in tidig frukost. Hon försvann iväg en kort stund för att träffa sin arbetsgivare. Vid 12-tiden så dök Peter upp med sin bil, tillsammans med Pom. Strax därefter var vi alla på väg, genom Chiang Mai's norra förorter, mot Pai. Hela resan till Pai är ungefär 140 km lång och uppskattas till att innehålla 860 kurver. Så länge som vi befann oss i Chiang Mai Province, var vägen rätt så bra, en stor del var motorväg. Det var först när vi kom in i Mae Hong Son Province, som det började bli riktigt kurvigt, dessutom mest uppförsbacke, då Pai'Pai ligger betydligt högre än Chiang Mai. Stundtals gick vägen likt en serpentin. På en sträcka på ca 50 km, så var genomsnittshastigheten så låg som 20-25 km/h. Väl framme i Pai, så hittade vi vårt boende ganska så snabbt. Lek och jag checkade in i en OK bungalow. Eftermiddagen och tidiga kvällen tillbringade vi alla, i Eric och Lin's restaurang, där vi pratade gamla minnen, men också vad som var nytt.

Monday, 20 January.



Waked up in the early morning and it was freezing cold. We all ate breakfast at Eric and Lin's restaurant. When the temperature gone up enough much, we went out for a walk to discover Pai. When I first visited Pai, several years ago, I found that almost whole Pai was very dull and absolutely nothing to see. But the backpacker area was very lively and colorful. Now the backpacker area is very much the same. But the rest of Pai have developed very much. Now the whole Pai is very colorful. The main reason of s development is that two Thai soap operas were filmed here. Thats why a lot of Thai tourists coming here too. The backpacker area is a some sort of Bangkok's Khao San Road of the North. A place there all kinds of backpackers gathering up. Here is a whole "industri" are builded up. Here the backpacker find most of their needs, after some day's out in the forest. Here they find rooms, restaurants, bars, laundry, Seven-Eleven shops, tour agents and Internet Cafés.

= = = = = = = = =

Jag vaknade tidigt denna morgon och fann att det var iskallt. Vi åt frukost på hos Eric och Lin. När temperaturen gått upp tillräckligt mycket, gick vi alla ut för att upptäcka Pai. När jag kom hit för första gången, ett antal år sedan, fann jag att Pai var ett mycket oanseeligt ställe. Det var bara backpackerkvarteren som var någonting att ha. Men nu så har Pai utvecklats otroligt mycket. Hela Pai skiner och glänser, och allt beror numera på att horder av thailändska turister kommer hit. Anledningen till denna förändring är att två thailändska såp-operor har spelats in här. Backpackerkvarteren är de samma, med tiden så har det blivit någon sorts "Khao San Road", ett ställe där många backpacker samlas. Här har det byggts en "industri" kring ryggsäcksfolkets behov. Här kan backpackern hitta allt de behöver efter en eller flera dagar i skogen. Här finns rum, restauranger, barer, tvätt, Seven-Eleven-butiker, researrangörer och Internet kaféer.

Tuesday, 21 January.

Another cold morning. Breakfast as usual in Eric and Lin's restaurant. It was time for us to say goodbye to all our friends and start our journey back to Chiang Mai. All the 863 curves and bends one more time, but this time it was mostly downhill. The trip went very well and Lek and I came back to Smith Residence in the late afternoon.

= = = = = = = = =

Ännu en kall morgon. Frukost som vanligt på Eric och Lin's restaurang. Det var dags för oss att säga adjö till våra vänner och bege oss "hem" till Chiang Mai. Alla de 863 kurvorna ännu en gång, men nu till mestadels i nedförsbacke. Resan gick mycket bra och vi kunde återvända till Smith Residence på sena eftermiddagen.





Advertisement
OperationEyesight.com
Entry Rating:     Why ratings?
Please Rate:  
Thank you for voting!
Share |